Vädret för dagen var helt perfekt för löpning, 10-16 och soligt.
Valde att gå på pulsvärdet och lite på känsla under loppet, kändes som att jag valde rätt strategi. Dom tre första milen var hur lätta som helst och kroppen kändes hur bra som helst. Några km efter 3 mil så fick man börja kämpa lite och försöka att inte ligga allt för mycket över 6:tempo. Vid 40 km så kommer backen som tog död på mig på Lidingöloppet förra året, men den kändes inte så farlig denna gång. Högerfoten kändes inte helt hundra, misstänkte att skinnet under hade släppt(kändes iallafall så), visade sig vara falskt alarm. Att jag sprang uppför varje är jag riktigt nöjd över, men jag hade gärna varit utan nerförsbackarna dom sista 15. I mål kom jag på tiden 4:48:41 och på plats 97 av 299 i herrklassen, långt över förväntningarna. På plats 116 hittar vi en svensk hockeylegend, Johan Tornberg som avgjorde VM-finalen 1998 mot Finland. Satt och surrade med honom efter loppet i omklädningsrummet och talade om att jag tar segern över honom som en personlig hämnd:-) Vi får hoppas att vi möts igen nästa år och får slut på denna vendetta in gång för alla. Lite överraskad att inte flera kände igen en hockeylegend av denna kaliber. Nu sitter man här 2 dygn efter loppet och en rockkryssning senare och känner att man har gjort en bra prestation. Saker som satt sig i huvudet efter loppet, 1.Positivt tänk hela loppet 2.Känslan efter målgång 3.Fan va bra skorna var 4.Hur långt kan jag springa? 5.Kl 12:59 blev jag ultralöpare 6.Jag slog Johan Tornberg(hehe). Nästa år skulle Jackie Meh hänga med på ultran, hoppas att fler vill följa med och tänja sina gränser lite. Nu ska jag vila mina trötta ben några dagar, sen kör jag igång träningen inför AXA fjällmaraton.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar